Konsten att göra ingenting - med gott samvete :)

När man har ledigt i massa dagar tänker man att man borde få massa saker gjort hemma. Rensa ur skåp, ordna i förrådet, tvätta, hålla diskbänken fri från disk, tvätta fönster, alltid finns det något. Jag brukar kunna få städryck och fara fram som en orkan här hemma, med moppen i ena handen och torktrasan i ena handen, och så kan man sätta sig med fötterna på bordet med en kopp kaffe i handen och gott samvete som klappar en på huvudet.
Men jag har blivit biten av latmasken. Jag orkar inte. Äldsta dottern sa igår "mamma, kan vi inte ta och städa här hemma?" Jag bara tittade på henne och rynkade lite på näsan och sa "näääh" Hon blev tyst, det var inte det svaret hon förväntat sig. Hon undrade varför och jag sa att det är ju ingen idé. Det ser likadant ut igen efter en kvart. Innan man hunnit sätta sig i soffan med sitt goda samvete och sin kaffekopp har någon tappat pennvässaren på golvet, och spridit ut allt sånt där skräp som blir när man vässar en penna, eller gjort sig en smörgås med 3 cm sylt på, och går runt och vinglar med den i handen, med sylten droppandes både på golvet, barnfötterna och på nån stackars möbel som råkade stå i vägen.

Jag kanske har funnit harmonin i livet, utan att behöva ha det helt perfekt städat runt mig. Det ligger barnleksaker inne på badrummet. Det är en klibbig fläck på köksgolvet. Hallen är full av grus. Teven är dammig. Vardagsrumsbordet har använts till apelsinätning, bananätning, memoryspelande, och vanligt hederligt lekande med leksaker. Mitt rum är inte bättre, kläder, smutstvätt, använda handdukar, en ouppackad ryggsäck..

Ungarna har varit duktigare på att städa sitt rum än vad jag har varit på att städa lägenheten. Men, det är ju ingen som gråter för att jag inte städat. Det känns tillochmed lite befriande, nästan rebelliskt. Jag vet att jag måste ta och städa en dag, men den tid, den sorg. Nu njuter vi sista dagarna av påsken bland dammråttor, grus, fruktkladd och omaka strumpor. Det finns viktigare saker i livet än att städa.

Sketcha, rita, teckna...

Jag har verkligen inga problem med att få tiden till att gå. Om jag får välja helt själv vad jag vill använda min tid till blir det antingen gitarrspelande, fotografering, sketchande/ritande, leka med barnen, skrivande, läsande eller att leta efter musik på Spotify.
När jag inte får välja helt själv vad jag ska göra med min tid blir det ofta städning, tvätt, disk, mera städning och andra tråkiga vuxengrejer.

Jag känner mig stolt över att jag lärt mig det jag kan på gitarr på egen hand. Jag gick ju på musikskola i lågstadiet och en bit in i mellanstadiet, och lärde mig spela efter noter, men vi kom aldrig till ackord. Alla ackord jag kan, och alla sånger jag kan, har jag lärt mig själv. Det kräver trots allt en del disciplin för att öva på att spela. Jag beundrar dom människor som är duktigare än mig på gitarr, vilket blir en hel del, då jag aboslut inte är något proffs, mer en glad amatör. Men det är jättekul att spela! Glädjen när man hittar ackorden till en bra låt, och spelar genom den första gången, det är oslagbart.

Fotograferingen har legat lite på hyllan under vintern. Jag gillar ju att vara ute i naturen och fota, och det blir svårt och krångligt när det blåser halvstorm och är mörkt som i en säck. Ok att det är kul att fota, men jag är itne så besatt av det att jag ger mig ut i snöstorm och beckmörker. Det hade ju varit coolt att fota några snygga norrsken, men känner att jag borde lära mig lite mer om kameran först, med alla inställningar och sånt. Det blir lite lättare, och roligare att gå ut och fota igen när våren och sommaren kommer. Längtar som bara det.

Sketchandet är ett intresse som jag väl alltid haft, men inte riktigt orkat "ta tag i". Man har ju alltid suttit och kluddrat i skolböcker och ritat små figurer och sånt, men det är först nu det sista året som jag börjat intressera mig för tekniker, och velat fördjupa mig i konsten att rita och teckna. Youtube är ett superbra redskap, där finns hur många videos som helst på hur man ritar nästan vadsomhelst. En del videos är snabba visningar, medans andra är menade för att lära ut.
Ofta när jag sätter mig framför datorn, med penna och papper, kommer ungarna smygandes med sina pennfodral och ritblock och vill oxå rita. Det är så lätt att inspirera dom, dom hakar på det man gör utan att man ens behöver fråga om dom har lust.
Jag sparar allt jag ritar, för att kunna gå tillbaka och få inspiration, och för att kunna se hur jag utvecklats över tiden.

Här är lite av det jag ritat

På Hammerfests kommunvapen är det en isbjörn,
dock inte lika fin som min ;) 

Inspiration: mina egna fötter som jag vilade på bordet

Har en svaghet för att rita hundar

Blåsippor? Fnys!

Nej, blåsippor och tussilago är inget som hör våren i Finnmark till. På våren i Finnmark så snöar det. Och snöar. Och blåser lite kallt. Med jämna mellanrum skiner solen, och man inbillar sig själv att våren är på väg, men så blinkar man till och så är det täta snöbyar utanför fönstret igen. Man blir så van till all snö att det känns som att det alltid har varit snö, och det alltid kommer att vara snö. Gröna träd och torr asfalt känns som en saga, ingenting som händer på riktigt.
En morgon när jag vaknade och gick upp såg ett fönstrena i vardagsrummet ut så här

Som när man sprayar sån där snöspray på fönstrena till jul. Men bara att det här var riktigt snö, och det är inte jul. Men, jag ska inte klaga på vädret, jag vet att jag bor massa mil norr om polcirkeln, och att jag lätt kan räkna med 6-7 månaders snö. Get used to it liksom. 

Idag skulle ungarna på skidtur med skolan. Fick en gedigen A4-sida hem igår,  om vad dom behövde ha med sig. Det var kläder, ved, matsäck, varm och kall dricka, solkräm, solglasögon och diverse nödvändigt fjällutstyr. Och längre ner på lappen står det "barnet måste kunna bära sin ryggsäck när den är färdigpackad". Wilma tycker det är jobbigt att ta sig fram til fots utan några som helst andra saker att bära på, utom sig själv, så jag drog lite på smilbandet när jag läste att barnen måste kunna bära ryggsäcken själva. I tillägg hade Wilma skidor, och stavar att hålla reda på, och en påse med en vedkubbe. Stackars lilla unge, hon kommer ju vara helt utsliten innan dom ens har kommit ut i skidspåret ^^)
Jag gick upp tidigt imorse för att se till att allt blev packat. Ordnade matsäcken till båda ungarna, hade kontroll kände jag. Även fast ungarna ska ha ett finger med i spelet så kändes det som att jag hade koll. Dom sprang mellan mina armar och ben, och skulle packa, ordna om det jag har ordnat, "nej jag vill inte ha med varm choklad", "mamma, jag la nötterna tillsammans med bananskivorna" "mamma, vi måste köpa solkräm!", men jag klarade av att tackla alla sidospår och distraherande inlägg. Kände mig asduktig, och verkligen i framkant. Tio minuter innan vi skulle gå, kom jag på att ungarna inte fått frukost..Blev speedfrukost i form av ett glas fil med socker och russin i, lite energi fick dom i sig iallafall. Och dom har mat för tre veckor med sig i matsäcken, så dom ska nog inte svälta ihjäl. Tycker det är ett under att vimsmajan Emma lyckas med uppdraget att se till att två barn får med sig allt de behöver till aktivetsdagen på skolan. Tummen upp för mig :)

Medans ungarna är på fjället och blir trötta, kalla och hungriga nöter jag ut soffan.Nån måste göra det oxå, det är ingenting som ordnar sig självt.