Resten av onsdagen slappade vi, såg på film och åt massa onyttigheter. Supernajs. På torsdagen tog vi oss en liten tur på byn, tog kaffe i en galleria. Guuud vilken lust jag fick att shoppa, och vad många butiker det fanns, jag var helt i extas! Jag som är van att trampa i gallerior och affärer lite oftare än det blivit på sista tiden, blev ju helt överlycklig av att få komma till en lite större by. På det viset saknar jag Uppsala och Stockholm, det är så lätt att fördriva tid när man strosar runt i affärer.
Vi bestämde oss för att gå och ta en öl senare på eftermiddagen. Först gick vi till Rorbua (eller Rörbrua som jag kallade det för) och satte oss. Nästan direkt innanför dörren stod det en väldigt tam( uppstoppad) isbjörn, på bakbenen och hälsar folk välkomna.
Mysigt värre liksom. Lägg på lite mysigt höstmörker, och några smårackare innanför västen, så kanske man lyfter lite på ögonbrynet när man kommer in genom dörren, hehe.
Sen gick vi till ett ställe som heter Jernbanen. Tidigare var den inredd med gammeldags tågkupéer, och så ropade de med jämna mellanrum vilka tåg som gick i högtalarna..
Det som gjorde det hela lite trist, var en kille som gick förbi när vi stod ute och rökte. Han verkade inte helt vid sina sinnens fulla bruk, så vi höll oss lite på våran kant. Han verkade mycket pratsam dock, och plötsligt frågar han om vi använder hasch. Hm, låt mig tänka.. nej. Man fattar ju som vuxen människa att det finns droger och droganvändare i samhället, överallt runt om oss, men det blir så sorgligt och konkret på nåt vis när sådana situationer uppstår. Tänk vad många som är ute i trafiken varje dag, påverkade av det ena eller andra. Läskigt egentligen.
På fredagen skulle vi hem. Dagen började sådär, sätter mig upp i sängen, och ser massa röda prickar, och utslag på hela kroppen. Krisitan sa nånting om skabb, jag lyssnade inte så noga, jag var mest förbannad över att det kliade. Måste ha varit sängkläderna jag reagerade mot. Sen hade jag skitont i ryggen, sängen var inte så bekväm. Två nätter i en säng som gör kroppen till en stel värkande pinne gör inte susen för humöret. Värre skulle det bli. När jag skulle ta flygbussen till flygplatsen, gick jag i god tid och ställde mig på hållplatsen. Glad i hågen, det var fint väder och jag lyssnade på Mammas Nya Kille, som jag laddat ner till mobilen. Det var nog det som gjorde att jag lyckades hålla humöret uppe och inte märkte att tiden gick. Och gick. Och gick. Men ingen buss kom. Enligt tidtabellen skulle bussen komma om en kvart, från när jag kom dit. Jag stod och väntade i en timme och en kvart. Det började bli lite kallt, och jag började mulna till. Då, äntligen, uppe i backen ser jag bussen. Den stannar dock några hundra meter innan hållplatsen där jag står. Jag står och stirrar på den, som att det ska få den att komma till mig. Men nej då, när den börjar köra så kör den iväg bakom hållplatsen där jag står. Jag tänkte att det kanske kommer tillbaka, så jag väntar fem tio minter till. Det kommer ingen buss, så jag blir förbannad och bestämmer för att gå till nästa hållplats, för att vänta på nästa buss där. Släpar iväg med all packning, och ser att bussen står och väntar vid den hållplatsen. Jag svär tyst för mig själv. Kliver på, och hinner knappt sätta mig innan det kör iväg. Och vart kör den.. till den hållplats där jag stått i över en timme och väntat.. GRR!
Men allt som allt var det en trevlig tur. Skönt att komma bort lite.
Nästa event att se framemot blir ju självklart festen. Måste ordna partymusik. Och kläder, va kul o få gå och shoppa lite :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar